Masaru Emoto – My Thoughts on the Catastrophe in Tohoku Kanto Area

mars 23, 2011 by · Leave a Comment
Filed under: VATTNETS MINNE 

2:46 pm, March 11, 2011

The nightmare occurred at 2:46 pm on March 11th, 2011. Suddenly, a violent seismic tremor attacked my nineteenth floor home in the condominium complex. I couldn’t even stand up or walk as this kind of severe rock was something that I’ve never experienced in my life.

The best I could do was just shout “mommy” to my wife. Our mind became completely blank, and just prayed the tremor would stop. All the dishes, glasses, and cups were flying out of the shelves and shattered on the floor. Läs mer

Chefredaktören på Nature och bluffmakaren James Randi trollade bort vattnets minne för Jacques Benveniste

oktober 18, 2010 by · 3 Comments
Filed under: VATTNETS MINNE 

 

Den franske forskaren, Jacques Benveniste hade med sin forskning på antikroppar, kommit fram till att vatten har ett minne. Han publicerade forskningsresultaten i den ansedda tidsskriften Nature 1988

Det gick till så att han spädde och skakade ett allergiframkallande ämne, så mycket att inga ursprungsmolekyler fanns kvar. Trots detta reagerade antikropparna som om de blev ”allergiska” när de kom i kontakt med den skakade och spädda lösningen. Förklaringen till det, menade Benveniste är att vatten har ett minne.

Att vatten kan ha ett minne förnekas av fysikalisterna, eftersom uppfattningen om vad som är vetenskap då måste revideras. Istället för att erkänna att det var en banbrytande upptäckt, som var värd att forskas vidare på, åkte Maddox, chefredaktören för Nature, bluffavslöjaren Walter Stewart och trollkonstnären James Randi till Jacques Benvenistes laboratorium för att avslöja ”bluffen”, eller mer troligt att förneka sanningen.

Texten nedan är ett utdrag  från Torsten Schönfeldt, Narrator AB, där han berättar om spelet runt Benveniste och vattnets minne.

Homeopati – en förnekad vetenskap. Vetenskaplig illusionistkonst

Homeopatin har väckt debatt allt sedan den dag Hahnemann i början på 1800-talet publicerade sina rön för den dåtida medicinska vetenskapseliten. Även om motståndet börjar avta bland framför allt yngre läkare och forskare är det lika kompakt än i dag bland de konservativa inom läkarkollegiet.

I min bok Finn Dina vägar till bättre hälsa, (Torsten Schönfeldts bok) har jag skrivit ett kapitel med ovanstående rubrik. Där refereras bl.a. hur den franske forskaren Jacques Benvenistes i försök där han genom upprepade utspädningar av en droppe getblod till en blandning på 1: 10 120 (utskrivet innebär 10 följt av 120 nollor) visade att lösningen fortfarande hade samma allergena egenskaper som ursprungspreparatet. Det märkliga är att en sådan utspädning innebär att lösningen inte längre kan innehålla en enda molekyl där det ursprungliga allergenet.

Orsak till att getblod valdes som utgångspreparat är det innehåller ett allergen som är representativt för många andra allergener. Trots utspädningen reagerade mänskligt blod som tillsattes med en droppe av denna lösning på samma sätt som det gjort med den ursprungliga lösningen, d.v.s. det utlöste en allergisk reaktion.

Försöket upprepades hundratals gånger med samma resultat, och Benveniste bad också forskare i andra länder att upprepa samma försök. Denna vädjan hörsammades av forskare ibland annat Italien, Israel och Canada vilka verifierade Benvenistes resultat.

Benveniste anmälde då sin forskning för publicering i Nature en ansedd tidskrift där forskare från hela världen försöker få banbrytande upptäckter publicerade. Benvenistes resultat var verkligen både banbrytande och diskutabelt eftersom det avslöjade att en vätska kan innehålla minnen av molekyler som en gång funnits där.

Som krav för att publicera forskningsrapporten krävde Natures chefredaktör att tidskriften skulle få sända en delegation till Frankrike för att undersöka om det verkligen förhöll sig på det sätt forskningsrapporten utvisade.

När Benveniste tog emot kontrollgruppen från Nature, blev han mycket förvånad när James Randi presenterades eftersom han aldrig hört talas om någon vetenskapsman med detta namn. Han slog därför efter namnet i uppslagsböcker. Där fann han så småningom att Randi var en känd illusionist som ofta figurerat i media genom att avslöja geschäft bland de naturläkare, t.ex. de som opererade med händerna. Han blev mycket brydd, eftersom hade naturligtvis hade förutsatt, att när en så ansedd tidskrift som Nature sände en kontrollgrupp så skulle den bestå av mycket kunniga och seriösa vetenskapsmän och forskare.

Försök nummer ett visade att vattten har ett minne

Vid Natures kontrollförsök gjordes två satser provrör i ordning. Den ena innehöll utspätt homeopatiskt preparat. Den andra enbart vatten.  Av TV-programmet framgick att de första försöken visade att ”det homeopatiska preparatet” gav allergiska reaktioner medan vattnet var neutralt vilket således bekräftade de tidigare försöksresultaten.

Försök nummer två: Då trädde Jamed Randi in i handlingen.

Randi menade att personalen på laboratoriet hade känt till vilka provrör som innehöll ”det homeopatiska vattnet” och nu krävde undersökningsgruppen en ny försöksserie där provrören skulle märkas på ett sådant sätt att ingen skulle veta vilka provrör som innehöll ”det homeopatiska vattnet”

Det framgår i TV-programmet att Benvenistes personal upplevde en negativ stämning vid den andra kontrollförsöksserien. Orsak till detta var dels Randis uppträdande och dels de kvasivetenskapliga kontrollmetoder som skulle tillgodoses för att tillfredsställa kontrollgruppen från Nature. Det upprättades t.ex. en lista där det framgick vilka provrör som innehöll uppgifter om vilka prover som innehöll preparat resp. vatten. Under denna procedur tejpades papper på rummets fönster mot korridoren så att ingen skulle kunna titta in i rummet. Naturligtvis upplevdes detta kränkande av laboratoriepersonalen som kände sig anklagade för att vara opålitliga. Listan lades sedan i ett förseglat kuvert som tejpades fast i laboratoriets undertak.

Och  James Randi visade sina trollerikonster i laboratoriet

Randi själv visade under det fortsatta arbetet med kontrollförsöket diverse konster över hur han kunde dupera publiken genom att låta spelkort att försvinna m.fl. trick som ingår i en illusionists repertoar. Som erfaren illusionist vet han naturligtvis hur man kan skapa negativ stämning genom att sprida olust- och osäkerhetskänslor hos sin publik. ”Det var rena Dårhuset” sa Benveniste senare i en kommentar till det hela. Till detta kom den negativa inställning som de övriga medlemmarna i kontrollgruppen visade. En av dem Professor Walter Stuart hade gjort sig ett namn när det gällde att avslöja bluffmakare. Läs hela texten från Narrator AB